Direktlänk till inlägg 18 mars 2014
Idag skrattade jag mitt allra bästa skratt. Ett sånt där skratt där tårarna rinner ohejdat och när man får anstränga sig för att få upp syre till hjärnkontoret. När man väl samlat sig och öppnar ögonen igen och får syn på kompisarna som skrattar sitt allra bästa skratt, så är man där igen och skratt-tårarna forsar hej vilt! Skratt smittar av sig så lätt på mig. Hellre är jag mottaglig för det än nån vinterkräksjuka. "Ta i trä".
Idag var det andra halvan utav klassen som skulle göra sin muntliga examination i motorikens rörelser och lärande. Jag blev godkänd igår, men det var först idag som vi firade att pressen var över. Vi satte oss i den nya superbiblan och dess nya supercafé för att smaska på en (super)pannacotta. Hembakad och gjord på äkta kärlek. Sen har dagen slingrat sig fram i ett behagligt tempo och varit allmänt ljuvlig.
Snön må ha piskat hårt utanför, men inne satt vi och skrattade vårt alla bästa skratt. Skönt. Otroligt skönt.